Psykbryt
Har varit hemma hos kära mamma och pappa och hälsat på med Malin och Viggo. Är så himla mysigt i början och man bara mår bra. Men efter ett tag börjar psykbrytet närma sig mer och mer tills man känner att nu är det dags att åka hem innan utbrottet kommer. Varför kan man undra???
Kan bero på lillebror Markus och Viggos vilda lek som innebär mycket dunkande, skramlande med leksaker, skrik, gråt, Malins utbrott, mamma utbrott, hundarna som skäller, pappa som ska leka rolig och tjoa så Viggo tittar, Markus som letar uppmärksamhet och skriker högre än alla andra, pappas utbrott, Markus skrik och gråt... Ja behöver jag fortsätta??? Sitter nu i soffan i lägenheten och försöker lugna ner mina stackars nerver igen så jag kan slappna av.. Går sisådär. Men en kopp te kanske kan göra susen och lite mer Idol.
See you later!!!
Dagarn som flyter ihop
Hur kan detta vara möjligt. Hösten är redan här och jag frågar mig själv, men sommaren då? Kom den aldrig eller är den redan förbi????
Dagarna flyter ihop och bildar bara en enda lång dimma. Kan inte förstå att det redan börjar närma sig tre månader sen jag tog examen och flyttade ifrån mitt underbara Linköping och alla underbar vänner. Tårar har fallit, tankar har tänkts, saknaden har känts, men trivs ändå bra där jag är nu. Om snart två veckor kommer alla mina underbara ägnlar till mig på besök och för lite mer än en vecka sedan var jag i Linköping och hälsade på. Det var underbart kul och det kändes som man aldrig hade åkt.
Annars rullar som sagt allt på, trivs super bra på jobbet, börjar få ordning på lägenheten osv.
Puss och kram
